"Jag är inte rädd för att dö, jag vill bara inte vara med när det händer."

I can’t take anymore
I have no more wings
I can’t take anymore
The gates of heaven sealed

Don’t you hear me
Don’t you hear me
Don’t you fear me
Of never coming back
Do you know what it’s like
When heaven’s hung in black

*

Långt nere i sverige för tillfället ..
aldrig hälsat på denna stad förut .. vilken av alla är en skitsak ..
har otroligt trevligt sällskap .. och jag känner mig trygg .
Finns en del personer jag gärna haft med mig .. Jamileh & Sara .. Love!

Vem vet?! jag kanske gör som jag brukar å stannar här .. kanske skiter i allt å aldrig mer åker tillbaka till det jag kallat mitt hem.
Östersund är inte mitt hem, inte min stad. Nog för att det finns en hel del människor där som jag bryr mig om .. min familj tex ..
men vad hjälper det när man endast i skriven text talar om det för dom.

Är det inte handling som räknas och betyder nånting?
Men om man inte kan nå fram dit då?
om man inte har nån ork kvar?? vad gör man då?
jag struntar fullständigt i allt å bryr mig inte om nånting .. det är mitt sätt .
Fel sätt!

Jag håller på att förlora min bästa vän .. Min gumma, mitt allt.
Hon är starkare än vad jag nånsin trodde .. hon ger mig ljus i mörkret ..
vad ger jag henne? absolut ingenting annat än oro, sorg & svek.
Sara - Jag älskar dig . *

Ciao"!