Att längta någon för mycket är en kemisk nerbrytning från din egen kropp och själ
Att längta efter någon väldigt länge, så länge att du blir paralyserat av stillhet och passion och förtvivlan.
Att älska med någon du inte når, ser eller hör, men ändå känner i dina händer.
Att gå i timmar i en dröm för att sedan vakna ur drömmen och inte veta vart du är eller vart du ska.
Att skratta och gråta åt ett kallt foto av minnen, av goda och onda förväntningar och själ.
Att sitta i dagar, månader vid telefonen och vänta och längta efter någon som kanske aldrig ringer.
Att veta var du finns, var du är men ändå inte våga störa i rädsla för konsekvenserna och följderna det kan medföra.
Att veta att detta är sann trogen kärlek är lätt att förstå…..
Hmm...
lördag 12 juli 2008
"Högmod går före fall."
Upplagd av VildaTette kl. 02:07
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 Dina Tankar!:
Ser att du kopierat de jag skrev till dej..
//P
ja jag gjorde ju som det .. finns en anledning till det ..
saknar .. //T
Inte sant...
And I keep holding on
Holding on till you come back to me
And I keep holding on
Holding on till you run to me
Can you take me to heaven
Show me the way cause I'm no angel
I'm lost and
Can I hold you one more time
I guess me holding you was holding you down
WIll I have your memory
Or will your memory have me
I don't know, only time
Knows if I'll ever know peace of mind
Only time knows if you're mine, if you're mine
//P
Skicka en kommentar